Paneuroparörelsen startades efter första världskriget av österrikaren Richard Coudenhove-Kalergi.

Dess syfte var att genom ett närmare samarbete mellan Europas stater skapa förutsätt-ningar för fred och välstånd. Paneuropaunionen har bidragit till den idéutveckling som varit förutsättningen för europeisk integration.

Utmärkande för Paneuroparörelsen är att den aldrig erkände det beslut vid Jalta-konferensen 1945 som ledde till uppdelningen av Europa i två block. Först genom Köpenhamnsbeslutet i december 2002 undanröjdes slutgiltigt denna anomali i europeisk historia.

Redan efter första världskriget insåg alltså allt flera att freden på nytt kunde gå förlorad om inte de europeiska demokratierna förenades. Flera ledande europeiska politiker anslöt sig till den paneuropeiska rörelsen som bland annat bidrog till förbättrade relationer mellan Tyskland och Frankrike. Den positiva utvecklingen bröts när totalitära rörelser grep makten i flera europeiska länder. Efter 1945 bidrog den paneuropeiska rörelsen idémässigt till att ansträngningarna att förena Europas demokratier på nytt tog fart.